Vi är en familj som tycker om att vara med våra barn. Hitta på saker med dem. Utveckla deras intresse till annat än TV-spel, TV och sitta inne, som så många barn i dagens samhälle gör. Jag älskar att se och höra om familjer som hittar på saker med sina barn. Utflykter, resor, utmaningar, äventyr.
Vi får ofta höra om att vi verkar ha det så kul med våra barn och vi gör så mycket roligt med dem.
Ja, det gör vi nog.. men vi tycker ju själva det är roligt också. ATT göra saker med dem. Sen att det är fem barn och inte två, det spelar ingen roll. Vi anpassar det vi gör så att alla kan få vara med och om det någon gång skulle vara så att inte yngsta el äldsta passar in i något vi ska göra, då ser vi till att dem får göra något annat som passar dem.
Vi ser inte hinder utan möjligheter och de som säger att det är jobbigt och krångligt. Det är för att de vuxna tycker så. Barn tycker oftast att allt är roligt, bara man gör det på en bra rolig nivå. Inte för stora krav.
En resa med barn eller som vi vill göra, en vandring med barnen. Då lägger vi den på deras nivå. Enkel match för oss och kanske inte ens en jobbig vandring, men det är inte det som vi är ute efter när vi går med våra barn. Då är utmaningen att se till att dem har roligt på sitt äventyr. Har dem roligt så har vi alla roligt! Så är det oftast i allt vi gör och oftast är alla nöjda o glada. Lite mat i magen brukar vara boven till tjuriga miner.

Jag älskar att jag och Johanna har hittat varandra. Vi tycker om samma saker att göra, är likvärdiga i det vi gör och vi älskar att göra saker tillsammans med våra barn.
Så nu har vi vårens vandring att se fram emot. Lätt vandring med en övernattning och varsin väska, packad med det som är nödvändigt för ett dygn ute i vildmarken.
Jag kollade runt lite och jag tycker att Kullaleden i Skåne verkar vara som ett bra alternativ. De kommer upp på klippor och höjd, vilket vår ena tjej har som en önskan. Den andra tjejen älskar att klättra. Killarna har inte uttalat sig så mycket men de hänger säkert gladeligen med och äldsta killen går på scouterna och täljer grillpinnar och annat till småsyskonen.
 
Har ni någon erfarenhet av vandring med barn? Eller gör ni många äventyr tillsammans mer era barn?


Bilder från just Kullaleden. lånat från Google
Bildresultat för kullaleden
Bildresultat för kullaleden
Bildresultat för kullaleden
Relaterad bild
 
Relaterad bild
 

Äventyra med barn

Allmänt Kommentera
Vi är en familj som tycker om att vara med våra barn. Hitta på saker med dem. Utveckla deras intresse till annat än TV-spel, TV och sitta inne, som så många barn i dagens samhälle gör. Jag älskar att se och höra om familjer som hittar på saker med sina barn. Utflykter, resor, utmaningar, äventyr.
Vi får ofta höra om att vi verkar ha det så kul med våra barn och vi gör så mycket roligt med dem.
Ja, det gör vi nog.. men vi tycker ju själva det är roligt också. ATT göra saker med dem. Sen att det är fem barn och inte två, det spelar ingen roll. Vi anpassar det vi gör så att alla kan få vara med och om det någon gång skulle vara så att inte yngsta el äldsta passar in i något vi ska göra, då ser vi till att dem får göra något annat som passar dem.
Vi ser inte hinder utan möjligheter och de som säger att det är jobbigt och krångligt. Det är för att de vuxna tycker så. Barn tycker oftast att allt är roligt, bara man gör det på en bra rolig nivå. Inte för stora krav.
En resa med barn eller som vi vill göra, en vandring med barnen. Då lägger vi den på deras nivå. Enkel match för oss och kanske inte ens en jobbig vandring, men det är inte det som vi är ute efter när vi går med våra barn. Då är utmaningen att se till att dem har roligt på sitt äventyr. Har dem roligt så har vi alla roligt! Så är det oftast i allt vi gör och oftast är alla nöjda o glada. Lite mat i magen brukar vara boven till tjuriga miner.

Jag älskar att jag och Johanna har hittat varandra. Vi tycker om samma saker att göra, är likvärdiga i det vi gör och vi älskar att göra saker tillsammans med våra barn.
Så nu har vi vårens vandring att se fram emot. Lätt vandring med en övernattning och varsin väska, packad med det som är nödvändigt för ett dygn ute i vildmarken.
Jag kollade runt lite och jag tycker att Kullaleden i Skåne verkar vara som ett bra alternativ. De kommer upp på klippor och höjd, vilket vår ena tjej har som en önskan. Den andra tjejen älskar att klättra. Killarna har inte uttalat sig så mycket men de hänger säkert gladeligen med och äldsta killen går på scouterna och täljer grillpinnar och annat till småsyskonen.
 
Har ni någon erfarenhet av vandring med barn? Eller gör ni många äventyr tillsammans mer era barn?


Bilder från just Kullaleden. lånat från Google
Bildresultat för kullaleden
Bildresultat för kullaleden
Bildresultat för kullaleden
Relaterad bild
 
Relaterad bild
 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

"If I could walk 500 miles, then I would walk 500 more".. *nynnar på en härlig gammal dänga*

Igår blev det så dags att göra vår första vandring som övning inför vår sommar-utmaning 2018 då vi ska bestiga Kebnekaise. Vi är nu 10 tjejer som ska göra detta ihop och vi har bestämt att vi ska samlas en gång i månaden och träna/vandra ihop för att peppa varandra. 
Första turen som vi skulle ge oss ut på gick mellan Genarp och Veberöd. 
Några i gruppen har aldrig träffats innan, men alla bubblade på med varandra direkt. 
Vi skrattade, pratade hoppade över vattendrag, gick på broar över bäckar och kryssade mellan ko-spillning längst en liten bit av Skåneleden. 
Skåneleden går runt i stort sätt hela Skåne och man följer orangea markeringar längst vägen för att hitta rätt väg. 
Alla var ivriga att lära känna varandra och att hitta nästa orangea markering längst vägen. 
Så ivriga att vi missade att stigen delades och gick åt två olika håll - en norrut och en söderut. 
Glada i hågen vandrade vi på.. tills någon i gruppen plötsligt insåg att vi hade gått fel håll... i över 9 km.. Haha, skratten som utbröt när vi insåg vårt misstag, hördes nog till Sturup!! Minst!
Men vårt mål med dagen var att vandra ungefär 15 km och vi fick ytterligare några km med oss i bagaget. 
Vi har dragit oss många viktiga lärdomar, fick oss många härliga skratt och minnen vi sent kommer att glömma!

Vid ett vägskäl...

Träning Kommentera
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

"If I could walk 500 miles, then I would walk 500 more".. *nynnar på en härlig gammal dänga*

Igår blev det så dags att göra vår första vandring som övning inför vår sommar-utmaning 2018 då vi ska bestiga Kebnekaise. Vi är nu 10 tjejer som ska göra detta ihop och vi har bestämt att vi ska samlas en gång i månaden och träna/vandra ihop för att peppa varandra. 
Första turen som vi skulle ge oss ut på gick mellan Genarp och Veberöd. 
Några i gruppen har aldrig träffats innan, men alla bubblade på med varandra direkt. 
Vi skrattade, pratade hoppade över vattendrag, gick på broar över bäckar och kryssade mellan ko-spillning längst en liten bit av Skåneleden. 
Skåneleden går runt i stort sätt hela Skåne och man följer orangea markeringar längst vägen för att hitta rätt väg. 
Alla var ivriga att lära känna varandra och att hitta nästa orangea markering längst vägen. 
Så ivriga att vi missade att stigen delades och gick åt två olika håll - en norrut och en söderut. 
Glada i hågen vandrade vi på.. tills någon i gruppen plötsligt insåg att vi hade gått fel håll... i över 9 km.. Haha, skratten som utbröt när vi insåg vårt misstag, hördes nog till Sturup!! Minst!
Men vårt mål med dagen var att vandra ungefär 15 km och vi fick ytterligare några km med oss i bagaget. 
Vi har dragit oss många viktiga lärdomar, fick oss många härliga skratt och minnen vi sent kommer att glömma!

Nästa sommar ska vi bege oss ut på vår första resa ihop. Det kommer förmodligen att bli vår mest minnesvärda resa också. 

Vi ska bestiga Kebnekaise ihop med ett gäng andra galna kompisar. 
 
Vi har nu bokat datum och guide. Vi tar oss upp på den östra sidan, vilken också är den tuffaste och kräver guide. 
Man går dels på stora stenblock, spänner fast sig i vajer och sätter på stegjärn på fötterna när man går över glaciärer och ibland klättrar man med sele. 
 
Jag är höjdrädd, så egentligen är det ju en heeelt galen idé. Men jag gillar utmaningen och är nu fast besluten om att öva mig på att vara på höjder. 
Vi planerar att klättra på Kullaberg, klättra på klätterväggar och gå/klättra höghöjdsbana och kanske åka zip-line. 
 
Har du några fler tips på just höjdträning?
 
Vi måste också komplettera med träning i olika form så klart. 
Vi har fått ett träningsprogram som vi ska följa de sista 17 veckorna. Men jag tror på att träna kontinuerligt och mångsidigt hela tiden. 
Finns det någon vänlig själ som har något tips på bra träning inför en sådan resa så kommentera gärna!
 
Denna helgen började vi så smått vår träning med en härlig skogspromenad i den höga höstluften. Vi pratade och gick fel i slingan och vi gissar att det blev ca 8 km. 
Därefter fikade vi med kaffe och munkar i en skogsglänta. 
Vi hade bara ätit varsin smoothie till lunch så det satt fint med fika efteråt. 
 
Att vara i skogen med min älskade flickvän innebär två saker.. att hon tar bilder av den fina naturen och att hon plötsligt har klättrat upp i ett träd någonstans. Hon älskar att klättra och medan jag fixar fika så flyger hon plötsligt upp i ett träd. 😘😂
 
Vår träning idag bestod av att vi spelade innebandy ihop och därefter åkte jag direkt till min gympaträning. Och idag jag gjorde salto (baklänges volt i luften) för första gången på ungefär ett år. Sååå jäkla nöjd är jag. 
 
Det är härligt att vara igång med träningen igen och kroppen känns stark och balanserad. 
 
För ungefär ett år sedan landade jag snett efter en flickis och slet av ett ledband i foten. Det blev kryckor och rehab och absolut ingen träning. Nu ett år senare har jag så smått börjat att komma tillbaka och jag uppskattar mina väldigt små framsteg enormt mycket. 
 
Är ni nyfikna på våra förberedelser och uppladdning inför vår knöliga vandring mot toppen av Sveriges högsta berg, så fortsätt att följa oss här på bloggen. :)
 
Nu ska jag sooova!
God natt
/Johanna
 

Sommarutmaningen 2018

2017 Kommentera

Nästa sommar ska vi bege oss ut på vår första resa ihop. Det kommer förmodligen att bli vår mest minnesvärda resa också. 

Vi ska bestiga Kebnekaise ihop med ett gäng andra galna kompisar. 
 
Vi har nu bokat datum och guide. Vi tar oss upp på den östra sidan, vilken också är den tuffaste och kräver guide. 
Man går dels på stora stenblock, spänner fast sig i vajer och sätter på stegjärn på fötterna när man går över glaciärer och ibland klättrar man med sele. 
 
Jag är höjdrädd, så egentligen är det ju en heeelt galen idé. Men jag gillar utmaningen och är nu fast besluten om att öva mig på att vara på höjder. 
Vi planerar att klättra på Kullaberg, klättra på klätterväggar och gå/klättra höghöjdsbana och kanske åka zip-line. 
 
Har du några fler tips på just höjdträning?
 
Vi måste också komplettera med träning i olika form så klart. 
Vi har fått ett träningsprogram som vi ska följa de sista 17 veckorna. Men jag tror på att träna kontinuerligt och mångsidigt hela tiden. 
Finns det någon vänlig själ som har något tips på bra träning inför en sådan resa så kommentera gärna!
 
Denna helgen började vi så smått vår träning med en härlig skogspromenad i den höga höstluften. Vi pratade och gick fel i slingan och vi gissar att det blev ca 8 km. 
Därefter fikade vi med kaffe och munkar i en skogsglänta. 
Vi hade bara ätit varsin smoothie till lunch så det satt fint med fika efteråt. 
 
Att vara i skogen med min älskade flickvän innebär två saker.. att hon tar bilder av den fina naturen och att hon plötsligt har klättrat upp i ett träd någonstans. Hon älskar att klättra och medan jag fixar fika så flyger hon plötsligt upp i ett träd. 😘😂
 
Vår träning idag bestod av att vi spelade innebandy ihop och därefter åkte jag direkt till min gympaträning. Och idag jag gjorde salto (baklänges volt i luften) för första gången på ungefär ett år. Sååå jäkla nöjd är jag. 
 
Det är härligt att vara igång med träningen igen och kroppen känns stark och balanserad. 
 
För ungefär ett år sedan landade jag snett efter en flickis och slet av ett ledband i foten. Det blev kryckor och rehab och absolut ingen träning. Nu ett år senare har jag så smått börjat att komma tillbaka och jag uppskattar mina väldigt små framsteg enormt mycket. 
 
Är ni nyfikna på våra förberedelser och uppladdning inför vår knöliga vandring mot toppen av Sveriges högsta berg, så fortsätt att följa oss här på bloggen. :)
 
Nu ska jag sooova!
God natt
/Johanna