Frieri på Sveriges höjder

En kommentar
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

I början av juni, bloggade jag att vi hade efter en härlig jobbvecka i Thailand kom hem och hade en varm och solig maj månad. Men sommaren slutade ju verkligen inte där. Det är ju fortfarande varmt ute och nu är det snart oktober månad. Idag var det 24 grader ute och ikväll kom stormen Knud, eller vad den hette. Men även om det stormade i eftersmiddags, så var det ju sköna vindar. Helt overkligt här hemma. Det var en historisk sommar på många vis. Väldigt fin på många vis med. 

Veckan efter midsommar, så begav vi oss, ett gäng till Kiruna och vidare mot Kebnekaise fjällstation. Målet var ju såklart att komma upp på toppen av Sveriges högsta berg, men då vi hade extrem otur med vädret så kom vi endast till Björlings glaciär. Det var dock inte bara endast, för vi var den enda gruppen som tog oss så pass långt. De andra vände långt innan eftersom det nästan var kraftiga stormbyar på berget. Det blåste 26 m/s och allt vi hade löst flög iväg. Kaffet som skulle värma oss, hällde vi upp men det flög i sidled lång väg. Många skratt samtidigt som vi höll på att förfrysa fingrarna. Vi var jättenöjda att vi kom så långt som vi gjorde och vi klarade den tuffaste biten, så om bara vädret hade varit bättre, så hade vi utan tvekan klarat det, sa guiden. Det känns ändå skönt. 
Mitt i backen på vägen ner pausade vi då stormen hade lagt sig. Vi åt och jag var då tvungen att ta chansen till att göra det jag skulle gjort på toppen, jag läste ett brev för Johanna som jag skrev förra hösten. I september månad..Ja, för ett år sen faktiskt, då jag bestämde mig att när vi är på kebnekaise ska jag fria till henne. 
Det blev ett frieri mitt på berget istället inför alla i gruppen. Många grattis, tårar och skratt blev det och jag var så nervös så mitt ben skakade som ett asplöv haha. Men min lycka sa JA och vi bytta ringar i iskall kyla. 
Ringarna hade jag smugit ner i min väska och hållit tummarna att hon inte skulle hitta. Jag lyckades håll a allt hemligt. Så pass många månader också. 
Vi skålade med bubbel i en kåsa och iklädda underställ. Perfekt på en fjällstation efter en heldag i snöstorm.
Nu är hon min fästmö och ingen är lyckligare än vi i vår värld!



Carola

 
1 Linda:

skriven

Grattis till frieriet

Svar: Tack så mycket! Det var speciellt men ja, det var väldigt fint ändå. Trots det inte blev som planerat😁
ontherainbow.blogg.se