Mitt barn blir drabbat...av mitt kärleksval

13 kommentarer
 

Idag är jag både ledsen, besviken och arg. Alla känslor för att mina barn straffas på grund av den jag är. På grund av att jag lever som jag gör. På grund av att jag inte har varit gravid. Just den gången.
Jag kom ut sommaren 2006. Jag var orolig och rädd. Mest rädd för vad min familj skulle säga men inte rädd för vad andra skulle tycka. Gillar de mig som person men inte i hur jag lever, då är de ändå inga bra människor, anser jag. Nya vänner kan jag hitta, tänkte jag men min familj. Det är ju min familj.
Jag berättade för en efter en. Skrev ett brev till en, grät och lättnaden kom, för en tredje.
Den man tror ska stå en närmst, den kommer helt plötsligt längst bort. Att få ett svar som man inte alls räknar med. Man tar sig mod länge för att berätta en så stor sak. Man hoppas på att man efteråt ska tänka; "var det inte värre än så..detta kunde jag ju sagt för längesen".. 
Men så var inte fallet. 
Den jag hoppades mest skulle förstå blev arg, sa ord som jag aldrig kommer att glömma och fick mig att aldrig mer vilja säga något igen i förtroende. Aldrig.
Det lindrigaste jag fick höra, var att jag och min son kunde ha vårt liv ensamma. Hellre det än att jag träffar en tjej och lever med. Det sårade. Det är ord som återkommer om och om igen... ord som får mig att bli tårögd. VIll inte prata om det men ändå vill jag, för jag är så arg och besviken.

För 10 år sedan berättade jag att jag och min dåvarande flickvän skulle ha barn. Att hon var gravid. Ännu en mening jag var livrädd för att berätta och hade jag inte behövt berätta, hade jag skippat det..men svårt att förklara den dagen det bara kommer en bebis och min son blir storebror.
Jag berättade och blev sårad igen. 
"Vi ska ha barn. *** är gravid!"
.....en bitsk chockande blick mötte mig och några ord.."det vill jag inte ens tro på".

Där brast det igen. Ett tjaffs uppkom. Arga ord från mig, så klart efter att jag lycklig och spänd berättat något som jag  hoppades skulle bli glädje.
Det var 10 år sen. TIO!!

Det är fortfarande inte bra. Efter åren kom en lillasyster från min mage, vilket gav annan kemi och lite mildare ord men ingen glädje. Inget grattis. Men det var ju jag som var gravid den gången. Alltså bättre...!?!??....

Mina tre älskade barn har jag inte burit på, alla de tre. Jag är inte ensam. Det finns de som aldrig har burit barn men som är så älskade ändå. Såklart! I min värd och många många andras... men inte i allas. Tyvärr.
Av mina tre älskade barn som är mina precis lika mycket juridiskt sätt är inte lika mycket värda i vissa ögon.
I två ögon som jag hoppades mest av allt. 
En frustation, ett svek. Jag klarar mig men hur kan man göra så mot barn!? Jag förstår inte.
Oskyldiga barn. Mina barn har inte valt att komma till världen. De är här på grund av att jag vill älska mina barn villkorslöst, vare sig jag har burit dem eller står bredvid. 
Än så länge förstår inte dem, som det drabbar, men min äldsta förstår och tar åt sig. Tycker det är orättvist..såklart! För varför är lillebror mindre värd än honom själv och lillasyster. 
Igår fyllde min son år. Den siste ut av de tre och ännu en gång var särbehandlingen ett faktum.
Min äldsta fyllde år förra veckan. Då blev det pengar. Jag har kollat kontot många gånger idag och tänkte att det kanske tar en dag... men inte. 
Jag åt inget på min lunch idag, utan gick snabbt hem för att se om det låg något i brevlådan.
Men nej...
En besvikelse som gav tårar. Ett svek mot MIN son. Mitt barn. Ett barnbarn som inte kallas barnbarn.
Jag har bitit mig i läppen i så många år..men tio år av besvikelse och tilltro som inte finns längre.
Jag kan inte vara tyst längre.
S Å....besviken och ledsen...



Bildresultat för regnbågsbarn


Alla mina barn är värda den kärleken som mina nära och kära ger dem. Samma lika kärlek. Samma lika värde.


Kram Carola
 
1 Sofie:

skriven

Självklart är alla barnen värda lika mkt. Oavsett vem som bär dom. Stå på dig!! Personen som gör fel mot er, som mister ngt underbart. ❤❤❤

2 Bella:

skriven

Men vad F. De är inte okej

3 Michelle :

skriven

Men pH va modigt av dej o berätta o glöm inte bort att du är värdefull oavsett vem du är kär i o ska ha barn med . Kram

4 Johanna:

skriven

Så mycket sjuka kommentarer folk kan kasta ur sig! Min mammas kusin har två barn med sin fru, hon har inte burit några utan hennes fru har burit båda och de har samma spermadonator till båda. När första var född slänger en släkting ur sig att det är ju inte hennes barn då hon inte ”gjort något”, hon är barnens ena mamma, barnens vårdhavare, ändå är hon inte deras mamma enligt vissa då hon inte medfört något i det biologiska. Blir så arg! Så mycket fördomar trots att vi lever i 2018!!

5 Micki :

skriven

Men så ledsen jag blir! Självklart är alla dina barn värda lika mycket oavsett om dem varit i din mage eller inte! ♡

6 Vicktoria :

skriven

Stå på dig ❤️

7 Carolina :

skriven

Alla är lika mycket värda och det är inte okej

8 Viktor:

skriven

Du ska veta att du är superstark som berättar detta! Stå på dig ordentligt !!

9 Annaasvensson:

skriven

Massa styrkekramar till dig❤️ Är sjukt att det ska behöva vara så! blir så arg!

10 Therese:

skriven

Jag vet inte vad jag ska säga, har aldrig varit med om detta förut och jag vill inte säga något och du kanske blir mer ledsen. Men det jag vill säga är att jag skickar en kram till dig

11 Emma :

skriven

Modigt av dig att berätta. Tyvärr finns de idioter. Du är amazing precis som du är

12 Sandra:

skriven

Blir så ledsen av att höra detta så ska det verkligen inte få vara all kärlek till dig 💕💕

13 Kirsi:

skriven

Tack för att du delar med dig av denna starka berättelse. Jag blir oerhört arg på den (de?) oförstående personen. Det är så tröttsamt med idioter som inte gör annat än sårar.