Löparmage VS Walkingmage

Kommentera

Löparmage trodde jag var en sån där trimmad mage med rutor som sken igenom lite snitsigt så där men ack så fel jag hade haha. Löparmage var inte lika flashigt som det lät i mina öron utan att man blev AKUT skitnödig på sin löptur och det inte går att stoppa. 

Jag hade aldrig hört talas om det men nu vet jag. Och jag tror minsann det finns en mild variant av walkingmage med haha. Men lite vitaminerboxh fibergröt i magen och en mugg kaffe på det. 
Perfekt för en som aldrig e på dass haha. Just saying. 

Btw så hittade jag ett cykelterräng-spår i närheten av där vi bor. Jag var ju tvungen att provgå för att se.. 
1. Hur banan är i nästkommande syfte. 
2. Vart man kommer ut när banan är slut. 

Jag hade ingen aning men den blev svårare ju längre in i skogen jag kom. En öppen slog till slut där jag knappt såg vart den rätta stigen tog vägen. Stod o kollade (utan brillor så klart med, så stenarna och de synliga trädrötterna var suddiga under mina fötter) vilken som var rätt väg. Med lurar i öronen fick jag känslan av att något vildsvin var i närheten och jag fick lite smått panik. För ett vildsvin. Det är min skräck att möta i skogen. 
Ge mig en älg, ett rådjur, dovhjort.. vad som.. men ett VILDSVIN! Nä fy! Där går min gräns för att känna att jag skulle överleva den promenaden. 
Jag lyssnade samtidigt på Mia Skäringer och Anna Mannheimers podd och om jag inte redan hade skrämt iväg alla vilda djur innan, så gjorde jag nog det då med mina höga garv där bland träden haha. 
Alltså de är för sköna! 

Jag tog mig ur terrängbanan efter 30 min när jag insåg att jag inte riktigt visste vart jag var och tanken på att möta vildsvin ökade, så jag övergick till en grusväg och kom efter ett tag fram där jag kände igen mig. 
8 km senare var jag hemma. 

/Carola