Hur är det med er och belysning där hemma? Vissa har många lampor och starka belysningar i hemmet, medan vissa har få lampor och mer levande ljus.
Här hemma har vi lite blandat. Jag tycker om lampor, framförallt ljusslingor och klämspots. Ljusslingorna är inte alltid tända, men de hänger där ändå eller som en, ligger synlig i en trasselsudd i ett skåp. För att jag tycker dem är snygga. 
Nu när barnens rum ska måla som och fixas klart, vill jag ha en hängandes även där inne med ledbelysning. Dels för att det är miljövänligt, men även för att lamporna blir inte varma att ta på, samt att de ger en skönare belysning. 
Jag har en hängandes i mitt vardagsrum med riktiga glödlampor. Den avger både starkt ljus och värme i hela rummet. När de pajar, ska jag byta ut de mot andra lampor, men den lyser på bra när man ska måla om, städa och verkligen se bra.
Granit, som för övrigt är en av mina favoritbutiker, så har de nu, fram till 21/10, 20% på all belysning. 
Jag är sugen på en ljusslinga i textil eller en grå klämspot. Bägge två ser du nedan.
 
 
 
 



Kram C

Ljus i ditt hus

Allmänt 5 kommentarer
Hur är det med er och belysning där hemma? Vissa har många lampor och starka belysningar i hemmet, medan vissa har få lampor och mer levande ljus.
Här hemma har vi lite blandat. Jag tycker om lampor, framförallt ljusslingor och klämspots. Ljusslingorna är inte alltid tända, men de hänger där ändå eller som en, ligger synlig i en trasselsudd i ett skåp. För att jag tycker dem är snygga. 
Nu när barnens rum ska måla som och fixas klart, vill jag ha en hängandes även där inne med ledbelysning. Dels för att det är miljövänligt, men även för att lamporna blir inte varma att ta på, samt att de ger en skönare belysning. 
Jag har en hängandes i mitt vardagsrum med riktiga glödlampor. Den avger både starkt ljus och värme i hela rummet. När de pajar, ska jag byta ut de mot andra lampor, men den lyser på bra när man ska måla om, städa och verkligen se bra.
Granit, som för övrigt är en av mina favoritbutiker, så har de nu, fram till 21/10, 20% på all belysning. 
Jag är sugen på en ljusslinga i textil eller en grå klämspot. Bägge två ser du nedan.
 
 
 
 



Kram C
Jag har alltid älskat barnkläder. Även långt innan jag själv blev gravid med min första son, köpte jsg på mig 4-5 år innan. När han föddes hade jag fyra pappkassar med fina unisexkläder. Ändå blev det mer när han föddes för då ville man ju köpa allt fint som man såg. 
Nu har minsta tjejen gått in på storbarnsavdelningen och därmed en helt annan syn på kläder. 
Tycker fortfarande att jag skulle vilja köpa så mycket fint i stl 128 men det går inte. 
Nu är det mode som magtröjor, mer vuxenstil på kläderna eller enkla tröjor med trista tryck. Ialf i de stora kedjorna. 
Jag älskar dock barnkläderna till de mindre barnen, på Lindex. Så söta plagg. Fina plagg och bra kvalité. 
Dottern älskar leopardtyg på sina plagg och har gjort sen hon var 2-3 år. I år kom en fin overall till Lindex barn. Hon kan tyvärr inte ha den och jag har frågat om det inte fanns i jacka till de större, men tyvärr. 
Nu har hon fått andra vinterjackor till årets kyla (när den väl kommer), men här är ett tips till er andra med små leopardungar där hemma. 
Nu får ni dessutom 25% rabatt på vinterkläder och accessoarer fram till den 22/10.
Passa på! 

Till och med underställ i leotyg. 
Vet inte varför bilderna hamnar i annan ordning än hur jag lägger in dem men men... underställsbyxorna är längre ner och det är merinoull i stället. Bästa! 
Köp aldrig underställ i bomull! Om du inte vill frysa. 
Merinoull eller ull är outstanding! 
Det kan jag verkligen stå för efter min resa till Kebnekaise. Orkanbyar med snöstorm och jag frös ingenting! Höll dock på att frysa ihjäl om fingrarna så fort vantarna åkte av en liten sekund. 
Så tänk på... merinoull eller ull! 👌🏼

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Kram Carola

Vintervarm och fläckig

Allmänt 3 kommentarer
Jag har alltid älskat barnkläder. Även långt innan jag själv blev gravid med min första son, köpte jsg på mig 4-5 år innan. När han föddes hade jag fyra pappkassar med fina unisexkläder. Ändå blev det mer när han föddes för då ville man ju köpa allt fint som man såg. 
Nu har minsta tjejen gått in på storbarnsavdelningen och därmed en helt annan syn på kläder. 
Tycker fortfarande att jag skulle vilja köpa så mycket fint i stl 128 men det går inte. 
Nu är det mode som magtröjor, mer vuxenstil på kläderna eller enkla tröjor med trista tryck. Ialf i de stora kedjorna. 
Jag älskar dock barnkläderna till de mindre barnen, på Lindex. Så söta plagg. Fina plagg och bra kvalité. 
Dottern älskar leopardtyg på sina plagg och har gjort sen hon var 2-3 år. I år kom en fin overall till Lindex barn. Hon kan tyvärr inte ha den och jag har frågat om det inte fanns i jacka till de större, men tyvärr. 
Nu har hon fått andra vinterjackor till årets kyla (när den väl kommer), men här är ett tips till er andra med små leopardungar där hemma. 
Nu får ni dessutom 25% rabatt på vinterkläder och accessoarer fram till den 22/10.
Passa på! 

Till och med underställ i leotyg. 
Vet inte varför bilderna hamnar i annan ordning än hur jag lägger in dem men men... underställsbyxorna är längre ner och det är merinoull i stället. Bästa! 
Köp aldrig underställ i bomull! Om du inte vill frysa. 
Merinoull eller ull är outstanding! 
Det kan jag verkligen stå för efter min resa till Kebnekaise. Orkanbyar med snöstorm och jag frös ingenting! Höll dock på att frysa ihjäl om fingrarna så fort vantarna åkte av en liten sekund. 
Så tänk på... merinoull eller ull! 👌🏼

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
Kram Carola
 

Idag är jag både ledsen, besviken och arg. Alla känslor för att mina barn straffas på grund av den jag är. På grund av att jag lever som jag gör. På grund av att jag inte har varit gravid. Just den gången.
Jag kom ut sommaren 2006. Jag var orolig och rädd. Mest rädd för vad min familj skulle säga men inte rädd för vad andra skulle tycka. Gillar de mig som person men inte i hur jag lever, då är de ändå inga bra människor, anser jag. Nya vänner kan jag hitta, tänkte jag men min familj. Det är ju min familj.
Jag berättade för en efter en. Skrev ett brev till en, grät och lättnaden kom, för en tredje.
Den man tror ska stå en närmst, den kommer helt plötsligt längst bort. Att få ett svar som man inte alls räknar med. Man tar sig mod länge för att berätta en så stor sak. Man hoppas på att man efteråt ska tänka; "var det inte värre än så..detta kunde jag ju sagt för längesen".. 
Men så var inte fallet. 
Den jag hoppades mest skulle förstå blev arg, sa ord som jag aldrig kommer att glömma och fick mig att aldrig mer vilja säga något igen i förtroende. Aldrig.
Det lindrigaste jag fick höra, var att jag och min son kunde ha vårt liv ensamma. Hellre det än att jag träffar en tjej och lever med. Det sårade. Det är ord som återkommer om och om igen... ord som får mig att bli tårögd. VIll inte prata om det men ändå vill jag, för jag är så arg och besviken.

För 10 år sedan berättade jag att jag och min dåvarande flickvän skulle ha barn. Att hon var gravid. Ännu en mening jag var livrädd för att berätta och hade jag inte behövt berätta, hade jag skippat det..men svårt att förklara den dagen det bara kommer en bebis och min son blir storebror.
Jag berättade och blev sårad igen. 
"Vi ska ha barn. *** är gravid!"
.....en bitsk chockande blick mötte mig och några ord.."det vill jag inte ens tro på".

Där brast det igen. Ett tjaffs uppkom. Arga ord från mig, så klart efter att jag lycklig och spänd berättat något som jag  hoppades skulle bli glädje.
Det var 10 år sen. TIO!!

Det är fortfarande inte bra. Efter åren kom en lillasyster från min mage, vilket gav annan kemi och lite mildare ord men ingen glädje. Inget grattis. Men det var ju jag som var gravid den gången. Alltså bättre...!?!??....

Mina tre älskade barn har jag inte burit på, alla de tre. Jag är inte ensam. Det finns de som aldrig har burit barn men som är så älskade ändå. Såklart! I min värd och många många andras... men inte i allas. Tyvärr.
Av mina tre älskade barn som är mina precis lika mycket juridiskt sätt är inte lika mycket värda i vissa ögon.
I två ögon som jag hoppades mest av allt. 
En frustation, ett svek. Jag klarar mig men hur kan man göra så mot barn!? Jag förstår inte.
Oskyldiga barn. Mina barn har inte valt att komma till världen. De är här på grund av att jag vill älska mina barn villkorslöst, vare sig jag har burit dem eller står bredvid. 
Än så länge förstår inte dem, som det drabbar, men min äldsta förstår och tar åt sig. Tycker det är orättvist..såklart! För varför är lillebror mindre värd än honom själv och lillasyster. 
Igår fyllde min son år. Den siste ut av de tre och ännu en gång var särbehandlingen ett faktum.
Min äldsta fyllde år förra veckan. Då blev det pengar. Jag har kollat kontot många gånger idag och tänkte att det kanske tar en dag... men inte. 
Jag åt inget på min lunch idag, utan gick snabbt hem för att se om det låg något i brevlådan.
Men nej...
En besvikelse som gav tårar. Ett svek mot MIN son. Mitt barn. Ett barnbarn som inte kallas barnbarn.
Jag har bitit mig i läppen i så många år..men tio år av besvikelse och tilltro som inte finns längre.
Jag kan inte vara tyst längre.
S Å....besviken och ledsen...



Bildresultat för regnbågsbarn


Alla mina barn är värda den kärleken som mina nära och kära ger dem. Samma lika kärlek. Samma lika värde.


Kram Carola

Mitt barn blir drabbat...av mitt kärleksval

2018 13 kommentarer
 

Idag är jag både ledsen, besviken och arg. Alla känslor för att mina barn straffas på grund av den jag är. På grund av att jag lever som jag gör. På grund av att jag inte har varit gravid. Just den gången.
Jag kom ut sommaren 2006. Jag var orolig och rädd. Mest rädd för vad min familj skulle säga men inte rädd för vad andra skulle tycka. Gillar de mig som person men inte i hur jag lever, då är de ändå inga bra människor, anser jag. Nya vänner kan jag hitta, tänkte jag men min familj. Det är ju min familj.
Jag berättade för en efter en. Skrev ett brev till en, grät och lättnaden kom, för en tredje.
Den man tror ska stå en närmst, den kommer helt plötsligt längst bort. Att få ett svar som man inte alls räknar med. Man tar sig mod länge för att berätta en så stor sak. Man hoppas på att man efteråt ska tänka; "var det inte värre än så..detta kunde jag ju sagt för längesen".. 
Men så var inte fallet. 
Den jag hoppades mest skulle förstå blev arg, sa ord som jag aldrig kommer att glömma och fick mig att aldrig mer vilja säga något igen i förtroende. Aldrig.
Det lindrigaste jag fick höra, var att jag och min son kunde ha vårt liv ensamma. Hellre det än att jag träffar en tjej och lever med. Det sårade. Det är ord som återkommer om och om igen... ord som får mig att bli tårögd. VIll inte prata om det men ändå vill jag, för jag är så arg och besviken.

För 10 år sedan berättade jag att jag och min dåvarande flickvän skulle ha barn. Att hon var gravid. Ännu en mening jag var livrädd för att berätta och hade jag inte behövt berätta, hade jag skippat det..men svårt att förklara den dagen det bara kommer en bebis och min son blir storebror.
Jag berättade och blev sårad igen. 
"Vi ska ha barn. *** är gravid!"
.....en bitsk chockande blick mötte mig och några ord.."det vill jag inte ens tro på".

Där brast det igen. Ett tjaffs uppkom. Arga ord från mig, så klart efter att jag lycklig och spänd berättat något som jag  hoppades skulle bli glädje.
Det var 10 år sen. TIO!!

Det är fortfarande inte bra. Efter åren kom en lillasyster från min mage, vilket gav annan kemi och lite mildare ord men ingen glädje. Inget grattis. Men det var ju jag som var gravid den gången. Alltså bättre...!?!??....

Mina tre älskade barn har jag inte burit på, alla de tre. Jag är inte ensam. Det finns de som aldrig har burit barn men som är så älskade ändå. Såklart! I min värd och många många andras... men inte i allas. Tyvärr.
Av mina tre älskade barn som är mina precis lika mycket juridiskt sätt är inte lika mycket värda i vissa ögon.
I två ögon som jag hoppades mest av allt. 
En frustation, ett svek. Jag klarar mig men hur kan man göra så mot barn!? Jag förstår inte.
Oskyldiga barn. Mina barn har inte valt att komma till världen. De är här på grund av att jag vill älska mina barn villkorslöst, vare sig jag har burit dem eller står bredvid. 
Än så länge förstår inte dem, som det drabbar, men min äldsta förstår och tar åt sig. Tycker det är orättvist..såklart! För varför är lillebror mindre värd än honom själv och lillasyster. 
Igår fyllde min son år. Den siste ut av de tre och ännu en gång var särbehandlingen ett faktum.
Min äldsta fyllde år förra veckan. Då blev det pengar. Jag har kollat kontot många gånger idag och tänkte att det kanske tar en dag... men inte. 
Jag åt inget på min lunch idag, utan gick snabbt hem för att se om det låg något i brevlådan.
Men nej...
En besvikelse som gav tårar. Ett svek mot MIN son. Mitt barn. Ett barnbarn som inte kallas barnbarn.
Jag har bitit mig i läppen i så många år..men tio år av besvikelse och tilltro som inte finns längre.
Jag kan inte vara tyst längre.
S Å....besviken och ledsen...



Bildresultat för regnbågsbarn


Alla mina barn är värda den kärleken som mina nära och kära ger dem. Samma lika kärlek. Samma lika värde.


Kram Carola